Unni, Anders och Bastian

Varför? De skulle ju bara byta levern, detta kan inte vara meningen. Jag vill inte tro att det ska ta slut, vill inte, vill inte är det ingen som fattar det?  Fattar ni inte det? Blir så trött. Tänker inte gå med på detta. Hon ska komma hem till sin nystädade, nyfixade lägenhet som Veronica har kämpat så med. Hon ska komma hem och vara mamma till sina barn, dotter till sin mamma, syster till sin syster och moster till sin systerson och hans små fossingar som hon älskar. Hon ska inte försvinna hon kan bara inte försvinna, det fungerar inte så.

Imorse hittades Helen, min älskade syster, livlös i sin säng på avdelningen. De fick igång hennes hjärta med hjärt och lungräddning. Man vet inte varför hjärtat stannade, inte hur länge det stannat. Hon ligger nu i respirator igen, de vet inte hur länge till hon lever eller om hon har fått hjärnskador. De säger bara till en orolig lillasyster att hon är mycket sjuk och i mycket dåligt skick.

Jag håller på att gå itu, måste vara ett stöd till barnen, de håller på att gå itu, förlora sin mamma. Sin älskade mamma.

Utanför vår klick, vår familj, går livet på som förut. Solen skiner, statusar updateras på facebook och vi går itu.