Ojdå
Jag skrev ett inlägg igår och tydligen blev det inte publicerat och så råkade jag publicera det nu. Det gör ju inget men det var lite ofärdigt. Jaja, hoppas att ni tycker att det är trevligt att läsa det ändå.
Idag har jag fikat med söta Madde på Nova. Jag fick en bok av henne (som hon ska få sen igen) som jag velat läsa jätte länge, det är Roberto Savianos Gomorra. Ska sätta tänderna i den sen. Köpte också ett par söta skor för 49 kronor, lagom pris tycker jag. Alltid när jag ser ett par skor på någon och frågar var de är ifrån svarar folk, Skopunkten, men jag har ALDRIG hittat några där. Det hade ju passat min plånbok bättre, nä i stället brukar jag hitta skor jag vill ha på Bianco eller nilson eller något alldeles för dyrt. Denna gången hittade jag ett par söta på Skopunkten som var värda sitt pris (om inte mer).
Jag har varit mycket onyttig idag men helt ärligt så orkar jag inte lägga någon energi på det. Emellanåt känns det bara som om all luft ska gå ur mig. Jag vill inte gråta, vara deppig eller ha mörker. Jag vill verkligen inte. Jag gråter gärna utan att ha mörker. För det är mörkret som skrämmer mig det är mörkret jag kämpar mot varje minut jag inte sysselsätter mig med något annat. Människor är så olika alla hanterar sånt så olika mitt sätt är att hela tiden hålla mig sysselsatt och tränga bort, kämpa emot och försöka ändra tankesätt. Andra sover bort det medan vissa flyr på andra sätt. Någon gång förut har jag haft en-två timmes psykbryt när jag bara blir helt hysterisk. Anders har varit med några gånger och blir rädd och oftast ringer han Madde. Men det var ett tag sedan nu och jag SKA inte komma dit på ett bra tag till. Det absolut värsta med sånt är när man inte har någon aning om varför, varför är det så mörkt, jag ska ju vara glad, det är ju lite min grej att vara glad och positiv att muntra upp alla andra som känner sig lite låga eller mår dåligt på något sätt. Framförallt klarar jag INTE av att bli tröstad, det är inte synd om mig på något sätt.
Jaja, nog tjatat om det. Imorgon ska Lille till BVC och det ska bli spännande att se vad han väger och mäter nu. Jag ska fråga om lite olika saker om hans sömn och matvanor samt om det är okej att lämna honom ifrån mig när han blir ledsen av det. Han är ju lite mammig så vi vill gärna försöka att öva bort det. Efter det ska Veronica passa honom en stund medan jag går till skolan. Stannar nog kvar en stund och myser. Efter det är det innebandy och jag håller alla mina tummar på att mitt knä mår bra nog för att vara med.
Ha det så bra i vintermörkret
Idag har jag fikat med söta Madde på Nova. Jag fick en bok av henne (som hon ska få sen igen) som jag velat läsa jätte länge, det är Roberto Savianos Gomorra. Ska sätta tänderna i den sen. Köpte också ett par söta skor för 49 kronor, lagom pris tycker jag. Alltid när jag ser ett par skor på någon och frågar var de är ifrån svarar folk, Skopunkten, men jag har ALDRIG hittat några där. Det hade ju passat min plånbok bättre, nä i stället brukar jag hitta skor jag vill ha på Bianco eller nilson eller något alldeles för dyrt. Denna gången hittade jag ett par söta på Skopunkten som var värda sitt pris (om inte mer).
Jag har varit mycket onyttig idag men helt ärligt så orkar jag inte lägga någon energi på det. Emellanåt känns det bara som om all luft ska gå ur mig. Jag vill inte gråta, vara deppig eller ha mörker. Jag vill verkligen inte. Jag gråter gärna utan att ha mörker. För det är mörkret som skrämmer mig det är mörkret jag kämpar mot varje minut jag inte sysselsätter mig med något annat. Människor är så olika alla hanterar sånt så olika mitt sätt är att hela tiden hålla mig sysselsatt och tränga bort, kämpa emot och försöka ändra tankesätt. Andra sover bort det medan vissa flyr på andra sätt. Någon gång förut har jag haft en-två timmes psykbryt när jag bara blir helt hysterisk. Anders har varit med några gånger och blir rädd och oftast ringer han Madde. Men det var ett tag sedan nu och jag SKA inte komma dit på ett bra tag till. Det absolut värsta med sånt är när man inte har någon aning om varför, varför är det så mörkt, jag ska ju vara glad, det är ju lite min grej att vara glad och positiv att muntra upp alla andra som känner sig lite låga eller mår dåligt på något sätt. Framförallt klarar jag INTE av att bli tröstad, det är inte synd om mig på något sätt.
Jaja, nog tjatat om det. Imorgon ska Lille till BVC och det ska bli spännande att se vad han väger och mäter nu. Jag ska fråga om lite olika saker om hans sömn och matvanor samt om det är okej att lämna honom ifrån mig när han blir ledsen av det. Han är ju lite mammig så vi vill gärna försöka att öva bort det. Efter det ska Veronica passa honom en stund medan jag går till skolan. Stannar nog kvar en stund och myser. Efter det är det innebandy och jag håller alla mina tummar på att mitt knä mår bra nog för att vara med.
Ha det så bra i vintermörkret
Kommentarer
Trackback
