Unni, Anders och Bastian

Vill inte gråta. Vill inte ha det jobbigt. Vill inte bli lämnad ensam. Varför förstår han inte det, varför struntar han i våra planer? Jag lådsas inte om att jag är ledsen men gråter i smyg. Han får inte märka att jag är ledsen för han ska inte stanna hemma för det. Om han skulle stanna hemma skulle det vara för att han själv vill det.
En av bästa vännerna har fått barn idag, GRATTIS, och vill fira men varför samma dag? Varför inte vänta.
Det går väl över men det är ganska jobbigt när man bestämt och förväntat sig något och sen är det inte lika värdefullt för båda. Hade det varit jag hade han blivit så jäkla arg.


Behövde bara skriva av mig lite. Imorgon är det väl som vanligt igen.

Jag har haft ont i magen hela dagen så han fick stanna hemma ändå.