Unni, Anders och Bastian

Jag vet att jag är kass på att lägga in bilder, men jag är nästan aldrig hemma känns det som. Eller jo det är jag men då har jag fullt upp med att jaga runt efter en busig liten kille. Han är så busig så busig nu. Ni skulle bara veta. Mamma säger att hon är helt slut efter en halvtimme. Tänk då en hel dag... ;) Hahaha men han är helt underbar och min ögonsten.
Berättar mer om våra äventyr imorgon då med bilderna.

Syster ligger fortfarande i respirator men värdena ser tydligen bättre ut. Det känns alltid skönt att höra att det ser bättre ut.

Natti natt natt

är en av de största operationer man kan genomgå. T o m större än en hjärttransplantation. Det är så mycket som är länkat till levern och som fungerar genom den. Jag trodde när vi ( jag och syrran) har pratat om operationen innan den gjordes, att den gjordes sen var det kritiskt de närmsta två-tre dagarna var det då bra så rehabiliteras patienten och efter någon vecka åker de hem. Så är det inte i alla fall, inte i Helens. De närmsta dagarna postop som det heter, var hon sövd och när hon sen vaknade trodde jag eller vi att det bara skulle går framåt. I stället gick det lite framåt, bakåt, framåt och nu lite bakåt igen. Det är så mycket som ska stämma in. Först var det andningen och syresättningen som inte fungerade, när det väl blev bättre så visade leverproverna på en avstötning, då sattes medicin mot det in och hon svarade bra på det. Pust så skönt! När vi var där igår så var hon med och pigg, pratade mycket med mig och det var så skönt, jag slappnade av lite och tänkte att du är det nog på rätt väg. Sen ringde en av läkarna mig idag och berättade att det var sämre igen, att leverproverna visade höga värden och att hon är mycket orolig. Det kunde vara tre olika anledningar till att proverna var dåliga och de får svar på biopsin imorgon och varför värdena är dåliga. Då finns det behandlingar för det, en viss behandling kan vara dålig för henne om det är en av de andra andledningarna. Ja, det är jobbigt att det går långsamt, att hon är så långt bort och att hon tycker att det är jobbigt. Hon sa det igår att hon tycker att det är jobbigt och det förstår man ju verkligen! Hon har legat TVÅ veckor på intensiven i stället för några få som vi trodde från början. Huvudsaken är i alla fall att hon blir frisk. Veronica hade sett på tv om en man som fått ett nytt hjärta hans tillfrisknande hade gått som på räls. Så sa hon: varför kunde det inte varit så för min mamma. Jag önskar så att hon inte behövde att fråga sig det. Det är ganska påfrestande för oss alla. Det är skönt iaf att jag har mitt forum här att skriva av mig lite och det fungerar lite som terapi med.

Idag har vi varit en sväng i Malmö, åt på Casa Mia, sen tränade jag och Madde. Jag blev så klart yr och tyckte det var jobbigt att jag inte kunde ta i så mycket som jag ville men jag är ändå glad att jag gick dit. Sen är jg lite mesig och tänker att de andra tror att jag inte orkar när jag inte gör vissa saker pga min yrsel så jag försöker mig på det ändå och så blir det värre.

Till lite roligare news: Sanna och lille Alfie har kommit hem idag. Kommer ihåg när jag kom hem med Boba, så mycket känslor både glädje och lite osäkehet. Jag fattade inte och kan nog inte fatta fortfarande hur JAG kan ha ansvar över ett annat liv och man är så rädd att man ska göra något fel eller något som skadar bebisen på något sätt, ringde ett antal samtal för att kolla: om det var normalt, eller det var normalt.  Samtidigt har man sitt underbara barn och man känner kärlek på ett helt nytt sätt. Obeskrivligt och underbart.

Natti natti

Välkommen till världen ALFIE!!
Eftersom jag inte hade pratat med Sanna ville jag inte släppa nyheten igår, ville att hon skulle få chansen att berätta för vissa själv. Nu vet jag att det inte gör något. Igår 2009-03-22 kom Sanna och Johans lille fine pojke till världen 24 dagar tidigt. Alla tre mår bra! Underbart!!  Han ska heta Alfred och kallas för Alfie. Jag hade skrivit från början i bebisboken: pojke, 30 mars och vikt runt 3 kg och det stämde inte helt men det var ganska nära  ändå... Sen bytte jag datum i sista minuten till 7 april. To bad for me.

För er som undrar över syrran så är det för mycket och för komplicerat för att jag ska ge mig in i det nu, orkar inte helt enkelt, men hon är fortfarande på intensiven och de kan inte säga när en flyttning till avdelning är aktuell. Kanske kan jag åka upp imorgon.

Ha det bäst!

En otroligt fin och bra sak har hänt idag!!!!!! Är så himla glad över det och kan inte fatta det! Längtar efter att prata med med en person!!

Ja, vi var i Gbg igår och förrgår och hälsade på syster. Det är ju inte jätte kul att se henne ligga i sängen i stort sätt hjälplös. I förrgår var hon lite med och sjöng med oss och pratade men igår var hon mycket trött och förvirrad. I alla fall sa de när jag ringde innan idag att hon mådde bra idag så det var skönt. Ville verkligen inte hem men Veronica skulle jobba och till skolan så vi var tvungna. Vill kunna gå dit och sitta lite varje dad egentligen men det går ju inte.
Berättar mer om hennes medicinska tillstånd någon gång när jag orkar och det inte är långt efter sängdags.

Har varit på babysim idag det gcik bra som vanligt! Bastian och de andra barnen är så duktiga på att dyka det är kul att se dem. Jag har även varit och dansat Salsa med Linus (en av Patricks kompisar), det var faktiskt kul. Både efter simmet och Salsan blev jag ordentligt yr och det har varit ganska jobbigt faktiskt. Jag var hemma hos Sanna en stund efter Salsan och det ser ut som hennes bebis kommer ut inom kort. Antagligen inom ca tio dagar! Så härligt! Jag har verkligen längtat efter bebisen massor. Vi har ju trots allt varit kompisar i över tjugo år!

Nu måste jag verkligen SOVA har inte sovit bra och ordentligt på flera nätter.

Natti

Repar sig. Vi var där igår och åker upp igen imorgon. Kan skriva mer sen när jag inte har en pojke klättrande på mig ;)..

kram

Ikväll har Helen vaknat en liten stund, omtöcknad och inte riktigt sig själv men dock. Det är en jätte stor lättnad. Efter jag pratat med Veronica (de var och träffade henne) ville jag bara gråta, jag har varit mycket orolig även om jag försökt att ha en positiv inställning. Jag och mamma ska åka upp dit på söndag i stället. Det ska bli jätte skönt, kanske lite jobbigt också, att få se, röra och träffa henne. Vi har bara varit hemma idag, jag blir snart galen av att inte kunna göra saker. Säkert Bastian också. Men han är så söt den lille killen, nio månader idag. Tiden har gått helt tokfort och jag kan inte riktigt fatta det.

Godnatt på er...

Imorgon avgörs det... Vem som åker till Moskva... :0)  

Såg Bastians första tand idag. Det är helt galet vad de minsta saker kan göra en super glad. Det trodde jag nog inte innan... Imorgon blir den lille killen hela 9 månader, lika många månader som han bodde och grodde i min mage!

Du är så fin, så perfekt på alla sätt
Från fotens lilltå, till ditt huvuds hårstrån
När jag ser på dig känns allt så himla rätt
jag vill aldrig härifrån
från den kärleken jag känner för dig
även om den innebär ständig oro för mig
Din smärta blir min smärta
För DU, DU är mitt värdefullaste hjärta!





Bilder från Bebisfesten osv kommer så fort jag fixat batterier till kameran. Och för er som undrar över hur jag mår så är det fortfarande upp och ner. Skriver mer sen när jag vet mer och det lugnat sig med systeryster.

Natti natti

Helen är ute från operation sen igår men ligger fortfarande i respirator eftersom de inte har väckt henne än. Själva operationen gick bra och läkarna är optimistiska. Vi åker inte upp till Gbg imorgon om hon inte är vaken så vi får se vad som händer imorgon.

Ha det gott!

När Veronica pratade med sjukhuset hade syrran opererats i tio timmar, märkligt eftersom de sa att det skulle ta mellan 5 och 10 timmar. De sa åt henne att ringa vid sju. Det absolut viktigaste är att allt går bra ju, inte hur lång tid det tar.


Som jag nämde igår är det idag 9 år sedan min bror gick bort. Alltså är det mer än 9 år sedan jag såg honom sist, sen jag rörde honom och pratade med honom. Jag tror att det var första helgen i mars 2000 jag pratade med honom sista gången. Han gav stora hjärtliga kramar som jag fortfarande kan komma ihåg. Här är ett foto (kanske inte så bra men alla är värdefulla!) på Henrik och Helen. Det är svårt att förstå att han varit borta så länge nu. Han är mycket saknad!
 




Han var bara 32 år gammal.

Ikväll kl 21:30 åker min storasyster till Gbg för att få en ny lever och förhoppningsvis ett nytt liv. Veronica och Felicia åker med henne upp och stöttar, vilka tjejer alltså! Victor kommer också, det är underbart med barn som visar så mycket omtanke tycker jag.  I alla fall är de uppe i Gbg vid halv ett/ett inatt då är det den 11 mars. Det som är underligt är att det är min brors dödsdag alltså blir förhoppningsvis hans dödsdag även Helens livsdag. 
Så det är möjligt att jag åker upp nu i slutet av veckan, det hade varit självklart om det inte varit för att jag själv inte är som vanligt.

Nu håller vi alla tummar och önskar det bästa för "moster"Helena på operationsbordet och tiden efter.

Bara så att ni vet är Helen döpt till Helen men har bytt namn men så jag kallar henne Helen ibland och Helena ibland. Inte för att det är någon stor skillnad men ändå. :)

Ha det gott! 

... Spänningshuvudvärk!? Nja, jag undrar just det. Det är fööööööör mycket nu som händer i min kropp som jag inte kan kontrollera. I hate it. Jag har i alla fall ingen tumör och det är jag MYCKET glad och lättad över.
Kan berätta mer sen.
Nu ska vi kolla fortsättningen på RAW som har ganska roliga ståuppare.

Ha det bra

För en tid sedan ringde jag Sannas och Pernillas mamma Ann- Marie med ett misson: BEBISFEST. Det hade vi igår. Ann-Marie hade handlat rosa och blåa dukar, tallrikar, servetter och ballonger, så det blev verkligen jätte fint när det kom upp. Sen hade jag ordnat program för eftermiddagen och lite lekar, som var ganska roliga. Thank good for the Internet alltså. Vi har ju smusslat omkring med den här bebisfesten ett tag nu plus att jag ägnat en del tid på det så nu när det är över så känns det lite tomt. Jag blev ju dålig lite olägligt också  men det var inga större problem. Sanna och Pernilla blev i alla fall jätte glada och det är det viktigaste.  Det är kul att fixa överraskningar och Ann- Marie var verkligen till stor hjälp! Lulle och Madde var också med och hjälpte till hos Ann-Marie vilket jag är mycket tacksam över, speciellt eftersom jag vet att de hade späckade scheman de också.  Det var kul att så många kunde komma!!!
Bilder får komma en dag när jag orkar.

På kvällen var tgb med killar och Helen, här och käkade take away och kollade mellan. Det dracks en del vin och slutade på Etage för mig, Madde, Sofie och Helen. Nog ett ganska ogenomtänkt beslut från min sida, då jag faktiskt har mått väldigt dåligt på sistone. Idag känner jag mig svag och orkeslös i kroppen men det ska väl ha gått över till imorgon.

Nu ska jag ägna mig åt min lille klättrande son. Han är helt galen i leverfläckar, jag vet att det är konstigt men han kan sitta i flera minuter och bara stirra och pilla på en. Galenpojken.
Fick veta igår att en vän är gravid, så kul för henne och hennes övriga familj, men hon har tydligen mått väldigt dåligt under de första månaderna så vi får hoppas att det blir bättre nu framöver.

Ha det bäst.

Mitt favvoklipp från JCS:

Kolla in det om ni vill!!

http://www.youtube.com/watch?v=aZdkUKRhqXY

Snart ska jag iväg på lite hemliga uppdrag...

MMMMMMMMMMMMOOOOOOOOOOOOOOOOOAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Jag är helt hooked, fortfarande, på JCS går här hemma och nynnar på meldodierna, googlar skådespelarna och kollar klipp på Youtube. Det brukar iofs vara så med mig att fastnar jag för något så har jag svårt att släppa det.
Känner mig ganska pigg men känner mina begränsningar, jag önskar att det bara ska försvinna. Jag klarar iaf att ta hand om Bastian själv några timmar i taget nu, det kunde jag inte i början av veckan så det är lite framsteg i alla fall. 
Fick ett ryck igår och ringde frissan i sista minuten och de hade ett återbud idag kl 11 så nu är jag nyklippt. Skönt! Jag behövde en boost!

Nu börjar det trilla in "dufickintejobbetmentackändå" brev inte så kul som om jag fått jobben så klart men jag försöker att ha en positiv inställning och tänker att det finns en väg som säkert visar sig. Oj vad jag hade velat vara med i musikaler alltså. Sjunga och ha en direkt kontakt med publiken... Drömmer mig bort.

Ha det så bra idag, nu ska jag vila.

Något av det värsta jag vet är att inte vara mig själv, fysiskt och/eller psykiskt. Att inte orka något eller att försöka sig på att göra något och helt enkelt inte orka. Har nu varit begränsad i snart en vecka. Det värsta med det är att jag inte vet vad det är eller vad som orsakar det.

Det började i fredags på eftermiddagen när jag körde in mot Malmö för att lämna in min midterm paper. Jag hade mått illa och misstänkt lite magkatarr under dagen och när jag körde i hamnen körde jag vilse. I bilen kände jag mig jätte konstig och var tvungen att stanna till lite. Slutligen kom jag till skolan, där kände jag mig matt och yr och ville inte köra hem. Efter samtal till Veronica, om att ev. åka dit och vila, och till Anders, om han kunde ta tåget in och möta mig, så blev det så att jag la mig ner och vilade på en bänk på skolan. Som tur är var där ingen som såg mig.
På kvällen hade det gått över och allt var typ som vanligt utom att jag höll på att svimma när jag satte upp en lampa.
När vi vaknade på lör morgon sa jag till Anders att jag kände mig lite konstig, men att jag ändå skulle gå och träna, det gjorde jag. Efteråt kände jag mig riktigt svimfärdig och tänkte om jag reser mig nu så ramlar jag ihop på golvet. Jag blev otroligt ledsen när jag förstod att jag inte klarade av att köra hem själv alls. Ringde till Anders som fick skjuts av pappa till friskis huset. Men under tiden jag väntade så tyckte personalen att mitt tillstånd verkade vara så allvarligt att de ringde Ambulansen. Så kort tid efter Anders hade kommit kom också de. Min puls låg på ca 42 slag i minuten, vilket är ganska lågt, plus att det var några oregelbundenheter. Så jag fick följa med in. De tog prover och EKG där inne sen blev jag utskriven. De sa att det var magkatarr och lågt blodtryck som gjorde att min kropp reagerade som den gjorde. Fick tabletter för magen och blev tillsagd att vila. Under hela tiden känner jag mig yr mer eller mindre och när det är mindre kan jag hantera det. Hela söndagen gick och det var för det mesta mindre tills jag skulle åka bil. Då mådde jag så jä-la dåligt att jag trodde att jag skulle dö emellanåt. Anders körde hem mig till mamma och pappa, där jag la mig på soffan och då blev det bättre. De ringde ambulansen igen, och jag tyckte att det var super pinsamt, tyckte redan det var pinsamt första gången. Men hälsan måste gå först och jag har ju min lille pojke nu som jag måste tänka på. När de kom frågade de mig om jag ville åka med in, men det ville jag inte. De trodde inte att man kunde göra mer än de gjort dagen innan plus att det var så mycket folk att det antagligen hade tagit hela natten. Jag stannade hemma och ringde vårdcentralen dagen efter i stället efter instruktionerna jag fått. I måndags var jag dålig, på tis och ons var jag piggare men fortf. yr.
Läkaren igår kollade mina prover från sjukhuset och gjorde lite nya tester. Det som är konstigt är min låga puls. Jag ska ha ett 24 timmars EKG för att kolla så att det inte är något konstigt plus att de tog ett sköldkörtel prov annars lutar det mest åt att det är något stressrelaterat. Tycker att det är konstigt om det skulle vara det, jag har varit stressad förut men aldrig mått så här dåligt. Det är super jobbigt med yrseln jag får ungefär ett eller två riktigt jobbiga anfall om dagen och ibland några mindre. Vågar inte köra, knappt bära Bastian ner för trappan och överhuvudtaget att göra det jag brukar går inte. Allt kräver mycket mer planering samt att jag inte vet när det kommer.
Jag har varit ute en liten sväng på Nova idag och då blev det riktigt kasst i bilen på väg hem. Just nu är det helt okej.
Lite jobbigt men jag hoppas att vi ska hitta vad det kan vara och en lösning på det.

Allt är bra med Bastian utom att han är lite förkyld och så är han busig som vanligt!



Ha det bra!

En mycket trevlig kväll och en fantastisk föreställning. Fick rysningar flera gånger. UNDERBART!  Här kommer lite bilder från kvällen.


  I bilen på väg till Malmöopera


  Me and my Dumsi  ;)



  Ami, Ann- Marie och Pilla

Pernilla med den fiiiiiiina magen! :)


De som känner mig vet hur mycket jag gillar Ola Salo och jag visste redan att han är super duktig! Vad jag hade hört men inte visste var hur fantastiskt duktig killen på bilden här under är! Patrik Martinsson spelar Judas och gör det med bravur!



Lite mer Judas coh Jesus med vid korset.



Här är Ola som Jesus!


Bilderna från JCS är pressbilder man får ju inte ta med egen kamera där. Alla var jätte duktiga och jag önskade givetvis att jag var med!

Jag ska blogga lite mer imorgon och berätta hur jag mår och vad läkaren sa idag osv. Men nu vill jag inte tänka på jobbigheter utan bara drömma mig bort i musikalens värld....

Tack till Johans schemaläggare som så till att han jobbade ikväll så att jag fick gå istället!!

Natti natt!  

Vad heter ni? Anders och Unni

Hur träffades ni? På Etage
Hur länge har ni varit tillsammans? 5 år till sommaren

Är ni förlovade? Ja och gifta
Bor ni ihop? Ja
Har ni barn ihop? Ja, lille Boba
Har båda körkort? Ja
Kommer du ihåg er första kyss? Nja, men det var antingen på Etage eller i Anders lägenhet
Vem sa "Jag älskar dig" först? Anders.
Vem är äldst? Anders är 2 år äldre
Vilka stjärntecken är ni? Jag är våg och Anders Jungfru
Vem fyller först på året? Anders
Vem är längst? Anders
Vem sjunger bäst?  Jag!
Håller ni i handen på stan? Oftast
Kände ni varann innan ni blev ihop? Ja kan man väl säga
Vad har ni gemensamt? Humor, kärlek, ganska lik musiksmak.
Blev du kär vid första ögonkastet? Nej.
Har ni någon speciell låt? Ja. Utan dina andetag, KENT

Har ni stora framtidsplaner? Ja, det måste man ha!

Har ni gråtit i varandras armar? No comment
Har ni varit utomlands tillsammans? Ja.. Italien, Egypten, Spanien, Tyskland, Norge, Danmark.

Vilket är ert bästa minne? Bröllopet och varje dag med Bastian

Vem lagar bäst mat?  Jag, men Anders blir bara bättre och bättre
Vad gör ni en vanlig vardagskväll? Kollar på tv tillsammans eller den ena vid teven o den andra vid datorn

Ger ni alltid varandra en puss när ni ses? För det mesta

Bodde ni långt ifrån varandra när ni träffades första gången? Nope, båda i Malmö
Blir du lätt svartsjuk? Najej

Ringer eller SMS:ar ni mest? Ringer

Brukar nån av er prata i sömnen? Jag gör, Anders snarkar bara ;)

För tillfället är det så där med mig inte så bra, fysiskt, dock inte något allvarligt. Kan berätta mer när jag orkar och när jag har varit hos läkaren på onsdag.

Take care och tack för visad omtanke.

Har inte riktigt ork att skriva men det kommer väl snart.

Ta hand om er så länge man vet aldrig vad som händer.