Unni, Anders och Bastian

Idag vill jag ägna tankarna till min fina storasyster som tyvärr lämnade oss alldeles för tidigt. Jag saknar henne redan något oerhört. Hon var så fin så fin. Vi hade en mycket bra och ärlig kontakt och jag saknar den även om det ibland gick en del tid mellan våra samtal. Jag tänker ofta på hur orättvist det är att hon inte fick leva kvar här med oss, jag kan inte göra någonting åt det, samtidigt som jag är så otroligt tacksam för de tiderna och stunderna vi har skrattat och gråtit tillsammans. Vi hade en del fina stunder när hon låg inne på CIVA när vi pratade och jag pysslade om henne. Jag är glad över att jag fanns där för henne. Det känns tungt att fortsätta tiden här på jorden utan henne men man måste ju,  jag har inget val. Istället hedrar jag hennes minne och tänker på henne och hennes humor, allvar och person. Tänker på henne hela tiden! Fy fan vad det är jobbigt. Det gör så jäkla ont...

Så här vill jag minnas henne: vacker, sprudlande och charmig.

Massor av kärlek!