Unni, Anders och Bastian

Vill också passa på att tacka alla som tänker på oss och tacka för alla fina kommentarer och sms.

Sen vill jag också att passa på att skriva att som sagt är min blogg mitt forum och utlopp för mina känslor vid skrivtillfället så vissa saker kanske ändrar sig på någon dag. Så spekulera inte för mycket om mitt föregående inlägg. Förhoppningvis hittar vi det vi haft när sorgen, saknaden och chocken lagt sig lite.
Det känns som det är mycket längre tid sedan det hände än vad det är, samtidigt som jag vet att jag och resten av familjen inte fattat vad som hänt. Jag har för fan inte ens fattat att Henrik har dött än. Livet är inte rättvist på något sätt, och det vill jag att alla ska veta! Jag är jävligt sur och arg på hela situationen. Jag vill ha min syster tillbaka, kan ingen fixa det? Vill ha min familj tillbaka.
Pallar inte med smärtan, orkar inte med den.