Unni, Anders och Bastian

Eller kanske inte... Det är trots allt en del jobb. Är i alla fall klara nu med den delen vi skulle måla vid detta tillfället. Fick så himla ont i händerna och de var svullna, har haft lite problem med det ett tag. Det blev fint, dessutom har vi köpt en ny fin lampa fast vi egentligen inte har råd till det men wtf. Det blir nog mycket bra när alla projekt vi planerar är färdiga.

Igår var vi på Babysim, det gick jätte bra och Anders var med och badade. Bastian njöt när han flöt omkring och han dök, dvs var under vattnet, flera gånger och protesterade inte alls. I omklädningsrummet var det inte alls så mycket folk som det har varit de tidigare gångerna och för en gång skull kunde jag gå ut därifrån med ett lugn i kroppen. Jag kan bli så otroligt stressad och få panik när det är för mycket folk på en mindre yta. Skönt att inte behöva känna så.

Idag var vi och handlade, körde mamman till Lund och målade färdigt, har fortfarande ont i händerna men inte fullt så mycket som igår.

Tomorrow is the big day..... MELODIFESTIVALENs första deltävling, all right. Ser framemot det jätte mycket. Kommer inte riktigt ihåg vem som är med imorgon men nästa lördag är i alla falll Måns Zelmerlöw, han brukar vara jätte duktig och kan svänga på höften, me like! Sanna och Johan kommer hit och joinar, den enda dagen typ då jag tycker att det är helt okej om inte ett måste att ha tvn på när man har middag och mys. 

Annars tycker jag att jag mår lite bättre även om jag får krypa ner i sängen med täcket över huvudet emellanåt. Det är i alla fall på väg på rätt håll. Läste ju igenom gamla bloggar från 2000 och framåt härom dagen och lade märke till att efter varje gång jag skrivit någonting om att jag var ledsen eller inte mådde bra, har jag alltid än idag skrivit någonting i stil med att jag inte ska klaga för att jag har det bra egentligen. Märkligt men jag vet varför, det är för att jag ska vara den starka och inte klaga för jag HAR det mest fundamentala människor som älskar och bryr sig om mig runtomkring. Jag är inte ensam.

Så galet att det är så okej och vanligt med fördommar i Sverige att man tom skickar in en video som bevismaterial där poliser uttalar sig kränkande om invandrare och bråkstakar, utan att tänka över ljudinspelningen. Jag kan förstå att om man möter kriminella varje dag och varje dag bevittnar bråk och dylikt blir trött och less på dem. Men hallå wake up, visste de inte det innan de blev poliser, man ska stoppa, förhindra och klara upp brott men inte dömma brottslingarna, det är det vi har domstolen till. Det stora problemet ligger ju inte i att några poliser sitter och uttrycker sig rasistiskt i en bil utan att detta ändå är en ganska vanlig och generell åsikt och inställning mot invandrare. Det är min bestämda åsikt att brott och kriminalitet inte har något att göra med hur vidare man är svensk eller ej för brott har funnits och finns överallt, det har att göra med klass och underklassen, de underlägsna kommer aldrig att finna sig i att vara där och alltid att vilja hävda sig mot överheten och många gånger visar det sig såhär.  Framtiden ligger i de yngre polisernas händer och jag hoppas att deras fördommar inte alls är lika starka som hos de äldre poliserna. Vi måste inse att alla inte är som klickarna inom grupper, de som ställer till problem utan majoriteten av poliser är inte som de i bussen och majoriteten av ungdommar på Rosengård inte bråkstakar. De flesta vet nog att de flesta poliser inte är rasister men vet de flesta att ungdommar på Rosengård inte är ligister.

Varma hjärtliga hälsningar från en Unni med ONT i händerna.

I går gick jag in på en internetsajt där jag inte har varit aktiv medlem på mycket länge. Jag har skrivit blogg där sedan år 2000, har inte alls tänkt på det, jag har faktiskt skrivit blogg och dagbok ganska regelbundet i hela mitt vuxna liv. Tycker att jag då på den tiden skrev mycket fyndigare och roligare. Märkte också att jag nuförtiden har mycket med begränsningar och språkregler när jag skriver. Det beror nog mycket på att jag inte vill verka okunnig, eller något, jag vet faktiskt inte. Då i den gamla bloggen kunde jag lätt skriva haj i stället för hej, vilket jag nog hade varit skeptisk till nu.
Jag tycker att det är väldigt svårt för tillfället att sklija på att skriva med engelska skrivregler och med svenska skrivregler. Är nog faktiskt bättre på de engelska.

Idag har jag och Lille varit på fika hos Stina med alla mammisar och bebisar. Vi åt linsgryta, bullar och till kaffet fick vi glass med varmajordgubbar. Efteråt mötte vi Anders på Optimera  och köpte färg. Yeahhhhhh det är verkligen på tiden! Nu ska den bara upp på väggarna också. Sen var det bakpotatis och mys hos Veronica. Tyvärr har jag blivit totalberoende av ett spel hon har på mobilen så jag snor den och sitter med den tills någon tar den ifrån mig.

Förresten har jag glömt nämna att jag faktiskt gillar Markus Fagervall(osäker på stavning, men ni vet vem jag menar) helt otippat i samband med att han isdansade till KENT och sedan var med i Vakna med the Voice, vilket är ett mycket bra program, speciellt på tvn. Jag gillar även KENT men det visste ni nog redan.

Anders är ledig imorgon för att han ryckte in i fredags och jobbade, det är najs. Så han ska med på babysimmet han ska bada med om han inte är för förkyld.  Sen måste vi måla och städa.

Ska försöka att lägga mig lite tidigare ikväll, har nattramlat som sören de senaste nätterna.

Ha´t bra i spat

  

Suck, idag har jag sökt några jobb till. Om inte jag fått jobb innan föräldradagarna tar slut är det katastrof för vår ekonomiska situation. Så jag hoppas på att någon tycker att jag är intressant och vill att jag ska jobba hos dem. Helst av allt vill jag att det inte dröjer allt för länge eftersom jag annars måste ta ett jobb för att jag måste och det kanske inte gynnar mig. Jag har ju trots allt lagt ner nästan 6 år och över 240000 kr på en utbildning, så det vore mycket trevligt att få användning av den.
Annars har jag varit i skolan och Bastian var hos Veronica sen var vi där tills vi träffade en fd skolkamrat och fikade med henne på Konst och Kökken, mumma vad de har god mat! Kökken stavas med danskt ö men det kan inte jag skriva av någon anledning. Sen hämtade jag Anders på stationen, han tog tåget in för att vi skulle handla färg, och vi åkte till Optimera. Men ojoj vi hade båda glömt bort att de stänger sju och vi kom dit prick sju, enerverande. Jag vill måla om i vardagsrummet samt riva en del av väggen, får se om det blir av.  Målningen blir ju av men väggen vet jag inte.
Dessförinnan var jag inom vår gamla granne och hämtade några gamla VHS med inspelade melodifestivaler, de som bor i vår gamla lägenhet öppnade dörren och jag ville kika in men vågade inte, som jag saknar den lägenheten. Mest de stora öppna rummen eller ,som vår gamla granne Magdalena brukar säga, det är inte rum, det är salonger. Jag trivs bra här men det kunde varit större utrymmen. I-lands problem.

Tänkte egentligen djupa mig nu men det är försent och jag sov bara typ fyra timmar i natt måste ta igen det. Vi får ta det en annan gång.
Ha det godis   

Så trött jag har varit idag alltså. Har somnat varje gånga jag lagt huvet i en vilande position. Nu har jag suttit och sökt jobb i två och en halv timme ändå sökte jag bara tre stycken. Konstigt men i de platsannonser jag har hittat intressanta jobb ser de helst att män eller sökande med invandrarbakgrund söker, kul för dem men tråkigt för mig, eftersom jag är varken eller och verkligen tycker att det verkar intressant. Mamma och Anders stressar mig otroligt mycket speciellt den sistnämnda. Det känns verkligen jätte kul, eller inte alls. Inget jobb= ingen inkomst. Skulle egentligen ha pluggat och duschat idag också vet f-n hur jag ska hinna det imorgon, får väl gå upp med tuppen dvs Anders.

Som sagt har vi varit trötta både jag och Lille och somnat lite till och från. Vi åkte hem till mamma och pappa för att hjälpa dem med datorer och telefoner. Nog mest jag Lille är inte så jätte bra på sånt han är liksom för liten.
Klockan 18 var det dags för innebandy men jag har fortfarande ont i mitt knä så jag var barnvakt istället. Det var ganska mysigt för de är ju så söta alla små.

Annars går det väl lite upp och ner. Har ganska mycket att göra och tänka på förutom allt jobbigt så då trängs det undan vilket är väldigt bra.  Ja och nu sitter jag här och skriver istället för att läsa inför skolan imorgon men detta kräver inte så hög koncentration.

I fredags var jag och Sanna och hälsade på Jennys lille Casper han är så söt så jag var tvungen att lägga upp en bild på det lilla underverket. 

    
Lite bilder i från förfesten i lördags, den första är på festens minsta deltagare.
 

Igår var jag, Emma, Anders och Jimmy hos Nadjas kille Johan på lite förfest. Jag drack vin och någon drink slank ner till och med. Kände mig salongsberusad och lite till under typ hela kvällen men inte mer som tur är.
Vi spelade rockband och det gick väl sådär för min del. Sången går jätte bra med jag är inte bra på manövrera varken trummorna eller gitarrerna. Efter det gick vi till Tages och dansade lite, det är inte alls lika roligt att gå ut längre. Det var skoj att träffa lite folk som man inte träffat på länge och presentera Anders för gamla skolkamrater och så vidare. Det är lite roligt att man via Facebook ändå har lite koll på vad andra gör. Jag vet inte hur många som sa något i stil med: "du har ju fått barn, så söt han är! Har sett honom på Facebook."  Funderar lite fram och tillbaka om hur jag ska göra med det där. Jag vill ju dela med mig foton på min lilla stolthet samtidigt som det inte är så privat. I och för sig besämmer jag ju vilka som är mina vänner därinne och inte. Vi får se hur det blir framöver.

Idag har jag lite Å det är många tankar som florerar, antagligen är det för att jag drack igår. Anders jobbar hela dagen och har innebandy så jag och lille är ensamma. Vill ta mig ut och göra något men det blir liksom inte av. Jag skulle jätte gärna ha någonstans att gå. Till någon där man vet att man alltid är välkommen, det finns inte många sådana ställen för mig. Jag vågar liksom inte fråga vissa. Undrar varför jag känner så. Alla är alltid jätte välkomna hit, jag önskar att man kunde umgås mer på det sättet faktiskt. Bara träffas, myser och umgås, det  känns som det behövs verkligen nu i mörka vintertider.
Det var lite mer så förr, vi träffade några vänner och spelade spel. Det var ett tag sedan nu.
Har en del dödsÅ också nog mest för att jag och mamma hade djupa diskussioner om Henrik (min bror som gått bort) och Helen (min syster som nu har fått cancer i levern). Helen står på en lista för att få en ny lever, någon måste mista sitt liv för att min syster ska ha möjlighet att leva sitt. Får hon ingen lever så får hon heller inte en chans att överleva. Min mamma har inte kunnat sova på hela natten på grund av detta så jag vet varifrån jag fått mina sömnsvårigheter. Jag kommenterade en blogg idag, då reflekterade jag just över det, jag är så in i norden avundsjuk på de som bara kan släppa allt och somna. Bara lägga huvudet på kudden och färdas in i en annan värld och INTE vakna och skrika, INTE vakna och vara rädd, INTE ligga i timmar och åter timmar och bara tänka, INTE ha en obehaglig känsla i magen och tryck över bröstet och vilja sätta på tvn eller något för att på något sätt avleda hjärnan men inte orka röra sig. Anders är en sådan person och jag blir så arg på honom ibland, men det är ju för att jag är fylld av avund.
Det snöar blåser och är kallt annars hade jag gått ut en sväng med vagnen.
Nä, det var inte riktigt rätt tidpunkt för mitt sinnestillstånd att dricka alkohol och bränna lyckoämnena i hjärnan.

Ha det gott

Vill inte gråta. Vill inte ha det jobbigt. Vill inte bli lämnad ensam. Varför förstår han inte det, varför struntar han i våra planer? Jag lådsas inte om att jag är ledsen men gråter i smyg. Han får inte märka att jag är ledsen för han ska inte stanna hemma för det. Om han skulle stanna hemma skulle det vara för att han själv vill det.
En av bästa vännerna har fått barn idag, GRATTIS, och vill fira men varför samma dag? Varför inte vänta.
Det går väl över men det är ganska jobbigt när man bestämt och förväntat sig något och sen är det inte lika värdefullt för båda. Hade det varit jag hade han blivit så jäkla arg.


Behövde bara skriva av mig lite. Imorgon är det väl som vanligt igen.

Jag har haft ont i magen hela dagen så han fick stanna hemma ändå.

Godkväll

Idag har vi varit på babysim för andra gången. Det gick betydligt bättre nu och Bastian var nöjd och glad hela tiden. Det är fantastiskt mysigt när det är på det sättet. Alla barnen var jätte duktiga och vi gjorde ganska mycket nya saker och mer blir det. Efter det åkte vi till Emma, Liam och Noel eftersom vi ändå var i Landskrona och Boba skulle äta. Vi stannade en bra bit längre än vad det var tänkt.
Pappa längtade så efter sin lille pojke så vi fick skynda oss hem till honom. Senare på kvällen kom mormor och nattade Boba mest för att vi skulle se hur det gick. Det gick bra så det blir utgång för mig och Anders till helgen, eller i alla fall förfest sen får vi se. haha

Har funderat lite på vänskap mest för att jag läst några bloggar om det nu i veckan.
I en blogg reflekterade bloggaren om VAD vänskap är.

Det är ju relativt och det finns säkert flera sätt att se på det samt att det finns flera sorters vänskap.


Jag gillar många av de människor jag har kallar och har kallat vänner genom livet. Jag är intresserad av deras liv hur de mår och vill gärna catch up via internet, telefon och träffar OM de är värda det. Det vill inte säga att jag inte tycker att andra är värda min vänskap utan att  om någon på något sätt har behandlat mig på ett sätt som sårat eller gjort illa mig är de inte värda min tid. Jag har förmånen att tillhöra en vänskapskrets som har hållt ihop i stort sett sedan högstadiet vissa längre och vissa kortare och det är helt fantastiskt att ha en sådan trygghet i vänskapen, att vi har över tio års gemenskap och minnen tillsammans och även erfarenheter både bra och dåliga. Alla sex vet vi det mesta om varandra och efter så många år är det mycket framförallt blir det ALLTID mycket skratt.
Förutom dem har jag några som jag anser vara nära vänner som tillhör dem jag kan berätta det mesta för, det sorgliga och det positiva, som jag kan vara rak mot och säga vad jag tycker. Jag trivs med att vara i deras sällskap och bryr mig väldigt mycket om dem. Skillnaden mellan nära vänner och vänner är hårfin eftersom de som ingår i kategorin (om man nu får uttrycka sig så) kan skilja sig mycket. En grej är geografiskt avstånd det kan vara mycket svårt att ha en bestående regelbunden kontakt med någon som bor väldigt långt bort. Vill man så går det nog, men som nära vän vill jag kunna sätta mig i bilen och köra dit när vännen behöver mig. Det blir både svårare och dyrare om de bor långt bort. Alltså det jag vill säga att vänskap är ett väldigt brett spektrum och att de man bryr sig om kan röra sig fram och tillbaka inom spektrumet i olika tider men de som verkligen är vänner glömmer man inte. De som sätter ett spår i ens själ och hjärta, som när man inte har träffats eller pratat på länge saknar, de som man tänker på mycket när de är med om något jobbigt, som det svider i hjärtat när man inte har någon kontakt eller är ovänner med. Det finns personer som jag varit vän med som jag aldrig skulle bli vän med igen eller i alla fall inte har tankar på att bli vän med. Även om alla förtjänar en andra chans om det nu skulle bli aktuellt. Som jag inte skulle göra några ansträngningar för medans jag gör mycket för andra. Jag skulle och har utan tvekan svara i telefon mitt i natten sätta mig i bilen och köra hem till varenda en som jag bryr mig mycket om, om de skulle be mig och det var möjligt. Men bara för att de är mina vänner och för att de finns där för mig. Majoriteten av läsare av denna bloggen är mina vänner och ni vet nog var på spektrumet ni är! ;)
Oavsett så önskar jag att alla värderar vänskapen högt (till alla vänner) för det finns alldeles för många som är ensamma i vår värld och som inte har någon.
 
Ojdå vilken uppsats det blev.
Min älskade vän Madde ända från Karibien ringde idag och var lite orolig, men det ska du inte vara gumman, jag klarar mig. Det går upp och det går ner och jag hoppas att du och din man har det så underbart.

Jag har skrivit det förr och skriver igen tack till er som kommenterat, tar er tid och är intresserade nog att läsa bloggen.

Nu ska jag snart joina mina grabbar i drömmarnas land. Idag blir det en bild av hur det brukar se ut på kvällarna här även om de sover i sina sängar just ikväll.



Massor av kramar till mina vänner!

Idag har varit en lite bättre dag. Kom ut på två promenader och mös mycket med Bastian. Ligger i sängen nu och ska sova har lite ont i muskler och så av att bära omkring på 9150 grams klumpen.

Allt är inte alltid vad man tror att det är...

Ibland undrar jag om jag är för medmänsklig. Hrm vet inte om man kan vara det..

God natt

Den lille killen ska sova i sitt eget rum för första gången. Det smärtar mig att inte kunna bara öppna ögonen och se honom ligga där och snusa lugnt, att inte hela tiden ha koll på hur han mår och om han andas. Jag vet att jag inte är riktigt redo men det blir jag nog aldrig det är för hans skull och min egen i det långa loppet.

Just nu är jag ganska känslig så jag blir gråtfärdig av det mesta. Anders föräldrar är här och fast jag inte vill något annat än att bara gosa in mig med min lille pojke känner jag att eftersom de är här ska han vara med dem.

Jag vet att det finns många  med värre mycket värre problem än vad jag har men någonstans måste jag få vädra mig.

Det blev ingen bandy för min del igår, ingen av de tre tjejerna som skulle komma utan att vara med kom, så det fanns ingen som kunde se efter Bastian. Visst kunde jag och Anders skiftats om, men eftersom inga andra barn var där hade det varit ganska trist för Bastian att vänta i ett tomt omklädningsrum i en timme. Hade jag vetat att ingen skulle komma hade jag ju givetvis antingen lämnat honom hos mormor eller låtit bli att komma överhuvudtaget. I stället stressade jag hem i ilfart från Malmö för att hinna. Irreterande men inget att hänga upp sig på.
Så då åkte vi hem till mormor och morfar en sväng i stället. Det är så mysigt, ofta när pappa är hemma, sätter han sig på soffan så sitter vi bara och pratar om allt möjligt. Den mannen har varit med om så mycket, har så mycket erfarenhet och bär på så mycket information att det är nästan oändligt mycket historier han berättar. Han är liksom så lugn och konstruktiv när han talar oavsett om vad i princip.
Det är mycket märkligt men ändå häfftigt tycker jag när man i början av tjugoårsåldern eller lite tidigare förstår att man själv inte är världens mittpunkt och att ens förälrar är egna individer och människor som vem som helst.  Att på något sätt lära känna ens egna och ens kompisars föräldrar på ett nytt sätt. Ibland kan jag tycka att det är så synd att jag inte fick den chansen riktigt med min storebror som gick bort när jag var 20. Vi hade börjat så smått, jag vet att han var ganska mycket som jag, en tänkare med mycket medmänsklighet och omtanke i sinnet. Min mamma säger ofta när vi pratar om olika saker att: "du är så lik Henrik i ditt sätt att tänka". Lite så tänker jag om min mormor, det var inte förrän jag var kanske 18/19 år gammal som jag började uppskatta henne mer och respektera henne och så dog hon när jag var 21. Lite trist kan jag tycka. Alla människor bär ju på historier och jag tycker att det är så intressant att få inblickar i dessa.

Idag har vi varit hos Emma och Noel vi var och fikade på stan. Sen gick (eller rättare sagt sprang) vi hem för att möta Liam. Vi var lite sena men han satt och väntade som tur är.  Vi satt och snackade och barnen lekte och undersökte varandra till fyra tiden då vi åkte hem. Vi har infört lite nya sovrutiner nu med Bastian så han får inte sova efter tre- halv fyra. Det blir lite problematiskt när vi ska åka bil efter den tiden då också eftersom han ALLTID somnar i bilen. Idag satt jag och kämpade med att prata och sjunga och lite annat för att hålla honom vaken. Det fungerade till Dösjebro ungefär sen somnade han och inget knep fanns att tillgå.
BUSPOJKAR

Jag, Emma och pojkarna på fika!


Liam spelade något som han kallade fotboll men fötterna användes inte mycket.


Igår hände en liten händelse som triggade igång tårarna och jäklar vad de kom. Är som sagt glad och okej så länge jag inte är hemma bara. Men när jag blir ensam, trycket lättar inte och finns där för att påminna om molnet.
Jag ser mig själv som en någorlunda stark person som kan säga ifrån ibland samt att jag respekterar och accepterar andra. Då kan jag i min vildaste fantasi inte förstå varför vissa människor inte ger mig den respekt jag förtjänar. Just när jag avsskrivit dem ur mitt liv kommer det något gulligt, fint som gör att jag släpper in igen. Det svider något fruktansvärt när jag förstår att jag inte kan betyda ett skvatt för vissa. Jag har så underbara vänner som alltid finns för mig varför struntar jag inte bara i dem som är på detta sättet då?! Fråga mig inte. Anders förstår ingenting om hur det är att inte må så jätte bra han fattar bara inte, det är jätte jobbigt. Måste klargöra att detta med vissa bekanta(för jag vill inte ta ordet vän när det gäller speciellt en) kommer som ett brev på posten när mörkret redan är här. Kanske är det så det är att är man låg kommer det mer mer och mer innan det vänder. Ingen som träffar mig hade nog kunnat tro att det är samma person som skriver detta, tror inte det i alla fall, men det är inte så att jag döljer det. Det är bara så jag fungerar. Jag vägrar ta på mig offerkoftan!

Det kommer att bli bättre och tack till er som muntrat upp mig!

Kram

...................Mörkare...........................................

Jag skrev ett inlägg igår och tydligen blev det inte publicerat och så råkade jag publicera det nu. Det gör ju inget men det var lite ofärdigt. Jaja, hoppas att ni tycker att det är trevligt att läsa det ändå.
Idag har jag fikat med söta Madde på Nova. Jag fick en bok av henne (som hon ska få sen igen) som jag velat läsa jätte länge, det är Roberto Savianos Gomorra. Ska sätta tänderna i den sen. Köpte också ett par söta skor för 49 kronor, lagom pris tycker jag. Alltid när jag ser ett par skor på någon och frågar var de är ifrån svarar folk, Skopunkten, men jag har ALDRIG hittat några där. Det hade ju passat min plånbok bättre, nä i stället brukar jag hitta skor jag vill ha på Bianco eller nilson eller något alldeles för dyrt. Denna gången hittade jag ett par söta på Skopunkten som var värda sitt pris (om inte mer).
Jag har varit mycket onyttig idag men helt ärligt så orkar jag inte lägga någon energi på det. Emellanåt känns det bara som om all luft ska gå ur mig. Jag vill inte gråta, vara deppig eller ha mörker. Jag vill verkligen inte. Jag gråter gärna utan att ha mörker. För det är mörkret som skrämmer mig det är mörkret jag kämpar mot varje minut jag inte sysselsätter mig med något annat. Människor är så olika alla hanterar sånt så olika mitt sätt är att hela tiden hålla mig sysselsatt och tränga bort, kämpa emot och försöka ändra tankesätt. Andra sover bort det medan vissa flyr på andra sätt. Någon gång förut har jag haft en-två timmes psykbryt när jag bara blir helt hysterisk. Anders har varit med några gånger och blir rädd och oftast ringer han Madde. Men det var ett tag sedan nu och jag SKA inte komma dit på ett bra tag till. Det absolut värsta med sånt är när man inte har någon aning om varför, varför är det så mörkt, jag ska ju vara glad, det är ju lite min grej att vara glad och positiv att muntra upp alla andra som känner sig lite låga eller mår dåligt på något sätt. Framförallt klarar jag INTE av att bli tröstad, det är inte synd om mig på något sätt.

Jaja, nog tjatat om det. Imorgon ska Lille till BVC och det ska bli spännande att se vad han väger och mäter nu. Jag ska fråga om lite olika saker om hans sömn och matvanor samt om det är okej att lämna honom ifrån mig när han blir ledsen av det. Han är ju lite mammig så vi vill gärna försöka att öva bort det. Efter det ska Veronica passa honom en stund medan jag går till skolan. Stannar nog kvar en stund och myser. Efter det är det innebandy och jag håller alla mina tummar på att mitt knä mår bra nog för att vara med.

Ha det så bra i vintermörkret

Ikväll har vi haft middag med Madde, Jacob, Sanna, Johan, Lulle och Kristian. Maten var jätte god (törs jag skriva trots att det var jag som lagade den). Det var så mysigt och trevligt som vanligt och jag ville inte att de skulle gå även om jag är trött. Jag trivs bäst när man sitter och myser, skrattar och pratar med människor man tycker om. Hahaha vi pratade om min blogg och de tyckte att det var tråkigt att jag skrivit om Israel- Palestina konflikten, en av mina absoluta hjärtefrågor men samtidigt är det ju det som är bra och trevligt med en blogg eller vad man nu skriver eller skapar att folk själv får välja vad de vill läsa eller titta på och bilda sig en uppfattning om det. Nu sover mina killar som vanligt. Bastian uppe i sin säng och Anders bredvid mig här i soffan, får väl väcka honom så att vi kan gå upp och sova. Vet inte riktigt, förutom att jag är lite irreterad på en eller flera personer, känns det inte riktigt som det ska uppe i skallen. Mår lite kass faktiskt även om jag vet att jag inte har något att må dåligt över finns den ändå där någonstans som ett mörkt moln som vill vill vill pressa sig in i mitt sinne utan min tillåtelse och förgifta min lycka och glädje men jag vill inte låta den påverka mig. Imorgon är Anders hemma HELA söndage

* kan surfa på nätet och göra oviktiga saker när det finns minst 10 viktigare saker att göra?
* tycker att knark är bajs?
* har en längtan att flyga iväg till en varm och mysig plats?
* bryr sig mer om hälsan och relationer till vänner och familj än pengar?
* ibland tänker att inte behöver väl jag svänga bara för att vägen gör det?
* emellanåt bara vill göra någon illa, nästan vem som helst?
* dricker mellan 1 och 4 liter kolsyrat vatten om dagen, trots att jag vet att det inte är bra för mig?
* har Choklad som favorit godis, trots att jag vet att jag INTE ska äta sånt?
* får sting av elakhet och tänker onda tankar om andra?
* ligger vaken på natten och ältar allt jag borde göra och ha gjort och får ångest för det?
* är rädd för mörker och spöken?
* vaknar på natten av att jag skriker av rädsla? (Anders vaknar också.)
* kan undra hur många och vem som hade kommit på min begravning om jag hade dött?
* är jätte kissig för tillfället?
* vet att jag har de rätta åsikterna, det kommer ni också att inse.
* tycker att jag själv kör bäst av alla jag känner.
* är dålig på att fullfölja saker och vill prova på det mesta.
* är glad för att jag vaknar och somnar varje dag med mina älsklingar (man och son). 
* vill att alla  min nära och kära ska ha det så bra som det bara går och vara lyckliga!

IGÅR

Började kursen jag ska läsa nu tio veckor framöver om allt går som det ska. Kursen och läraren verkade jätte bra och verkligen vad jag behöver. Det var nyttigt att få updatera engelskan det var ju ett tag sedan jag läste på engelska. Veronica min underbara systerdotter passade Bastian och han var jätte duktig. De bakade kanelbullar, skrattade och mös. Efter kursen fick jag vara med på deras mys och både Patrick och Anders kom när de slutat jobb. Det  var jätte mysigt och Veronica fixade jätte god mat till oss! Bastian somnade direkt och sov i ett streck till halv 5 vilket är jätte bra!

Lärararen på kursen ifrågasatte användningen av symboler som smileys osv. vilket jag gör väldigt ofta. Han menar att vi använder oss av dem på grund av lathet att man inte orkar leta efter ord som beskriver det symbolen gör. Jag tycker att han har lite rätt i det han säger så idag har jag använt mindre symboler än annars, och här skulle jag vilja  infoga en smiley.

IDAG
Imorse vaknade vi i lagom tid enligt mig, kl 9. Jag var tvungen att städa undan lite och damsuga för att Bastian tar ALLT han hittar på golvet och försöker att stoppa i munnen. Plus att mammagruppen (the innercirkel) skulle komma. Barnen lekte och busade och vi åt och snackade.  Stina kom in ett tag och Helena kom in och sa hej och så snackade vi lite mer. Det är mycket trevligt att träffas med barnen även om det ibland kan verka stökigt. När de gått tog vi det lite lugnt innan Anders kom hem och tog lille så att jag kunde plugga lite, det är ganska skönt att känna sig lite bildad och intellegent i en tid som annars mest går ut på barnet.  Och som jag ÄLSKAR det barnet! Det känns som en myt men det är f-n den största kärleken man kan uppleva att vara mamma. Å ena sidan är det jobbigt med all oro som medföljer när man vill skydda det värdefullaste man har, å andra sidan är det den mest underbara kärlek en människa kan vara med om.

Nu gråter han...
Måste kolla...
Ha det...

Med det nya årets början, börjar också galorna. Jag tycker väl inte att alla galor är jätte intressanta men underhållningen! Idag på idrottsgalan till exempel det är ju enastående vad Robert Gustavsson är rolig, Björn är inte så dum han heller ;).
Idag har nattningen gått jätte bra hoppas bara på att natten går bra också!

Såg idag att statistiken gått upp på läsare i min blogg och har även förstått på andra sätt (boenden i Skanör bla ;) ) att folk verkligen tar sig tid att läsa det är ju jätte kul tycker jag. Jag har själv tre/fyra bloggar som jag dagligen, nästan i alla fall, går in och kolla i fall där står något nytt och intressant.

Idag har vi spelat innebandy och Bastian var hos mormor. Bandyn gick jätte bra och jag svettades och kämpade allt vad jag kunde. Annars brukar vi ha med Bastian och eftersom han inte vill vara utan sin mamma och pappa för länge brukar jag få bryta och ta hand om honom då och då. Det gick inte lika bra för Mormor för hon fick ta hand om en gnäll Pelle som bara tittade efter mamma och pappa hela tiden. Men skam den som ger sig, vi ska öva och öva. Imorgon är det tänkt att Bastian ska vara med Veronica medan jag är i skolan någon timme så vi får se hur det går. Ja, nu är jag trött och lite småöm i kroppen så det ska bli skönt att lägga sig.

God natt!

Det är så jobbigt att vara maktlös inför något man känner starkt för. Jag känner att jag skulle vilja göra mycket för att hjälpa folk som farit illa i mellanöstern men vad kan jag göra? Såg idag en intervju med två läkare som just kom därifrån och de beskrev vilket tappert folk Palestinierna är. Ett ockuperat land sedan SEXTIO år tillbaka, instängda i ett område total reglerat av världens fjärde militärstarkaste land. Ett fattigt folk varav 80 % om inte mer lever under FNs existensminimum krav och har dess utom på grund av deras utövande av demokrati haft blockad de senaste två åren och inte fått de förnödenheter man har behövt. Visst att Hamas är en organisation som använt sig av terroristiska metoder för att nå ett mål men det har Israel också, i allra högsta grad för tillfället. Så vilken rätt har Israel att inte ens förhandla med Hamas? Nej, jag blir helt förstummad av att inte mer har gjorts hitintills av omvärlden och som det verkade på läkarna så känner Palestinierna likadant. Var är medmänskligheten?

Igår var vi på examensfest hos Johan och det var så trevligt! Sällskapet, Maten och drycken allt var jätte gott. Tyvärr ;) hade de en super god tårta med chokladkakebotten och inte mindre än TRE lager med olika chokladmousse sorter. Jag tyckte det var såååå gott. Tog en liten extra bit fast jag egentligen inte skulle.

Idag har jag myst med Felicia och Bastian, en bra dag i det stora hela.

Sen ska jag bara slänga in en snigel i ögat på folk som ljuger och använder att de inte mår eller har mått bra som anledning till att inte höra av sig eller ses när man bestämt under långa tider, när de i själva verket mår tillräckligt bra för att roa sig på olika sätt med andra. Då kan man vara ärlig i stället och bara säga att de inte blev att man hörde av sig, eller att man inte hade lust, inte ljuga för OM någon mår dåligt så vill jag kunna tro att det är på riktigt ... Som tur är vet jag vilka vänner som man alltid kan räkna med och ni vet vem ni är! Om jag personligen är blir bjuden till något tackar jag ja om vi kan och sen kommer jag om det inte inträffat något mycket allvarligt.

HAAAAJJJ!!!

God eftermiddag!

Idag har jag sovit länge Anders är pappaledig på fredagarna. Så skönt efter två jobbiga nätter. Vi ska snart iväg igen :0). Efter lunch gick vi ut på promenad och tog med oss Ida eftersom Idas mamma är sjuk och behövde vila lite plus att det alltid är trevligt att träffa lilla loppan. Helt galet på vägen upptäckte vi spår efter vodkamannen... Först såg vi denna
och efter bara några meter den här

Man kan ju undra varför vodkamannen och många andra också för den delen inte kan orka bära sitt skräp till en papperskorg i alla fall som sitter uppe lite överallt?! Det är ju inte snyggt precis.

Sen måste jag bara fråga vad ett företag som till exempel Volvo håller på med. Media kom idag ut med uppgifter om miljardvinst och miljonbonus till VDn. Hrm och samtidigt går det så "dåligt" att de varslar över 5000 personer i Sverige inom en snar framtid. Är det fler än jag som tycker att det verkar lite dåligt uträknat av Volvosledning. Undrar hur många anställdas arbeten man hade kunnat ha kvar med den miljonbonusen? Ja, jag fattar inte vad de sysslar med. Utan arbeten konsumerar folk inte= mindre efterfrågan av varor och tjänster= mindre arbeten. OND CIRKEL.


Bilder från dagens promenad...
  
                                                     

Det är helt galet vad man lägger stor vikt på I-lands problem. Folk retar sig på små petitesser och ödlsar energi på detta. Speciellt materiella saker. Det är ju klart att man ibland kan bry sig om sådana saker bara man efter en stund tänker efter och börjar bry sig om det som verkligen är viktigt.

Vad händer i Mellanöstern nu? Oavsett vem som bär skulden så är de fruktansvärt att Israel får så mycket "friare" händer än vad något annat land någonsin hade fått göra. En ockupationsmakt som kommer med en 100 gånger större militär styrka slaktar civila pappor, mammor och barn. Därmed är det inte sagt att Hammas ska få härja fritt för de är fundamentalister och hade på många sätt behövt omorganisera och omvärdera sin relation till Israel. Men det är inte Hammas som har makten i sina händer som läget är nu. Det absolut vikigaste är att få slut på dödandet.
Ush det är fruktansvärt med kring men ofta pågår det krig och naturkatastrofer som försätter miljontalsmänniskor i nöd, men av någon annledning är det bara de situationer som media är intresserade av som uppmärksammas och oftas finns det även andra intressen då.

Annars har det varit en ganska bra dag trots allt. Min lille pojke höll mig vaken flera timmar inatt och jag fick sova i kanske 4 timmar. Jag vill sova lite till på morgonen men det ville inte han. Så det var upp och in i duschen under tiden stod Boba upp i sängen och skrek efter mig med jämna intervaller.  Jag fick krångla på mig kläderna osv med honom halvt om halvt hängande på höften. Ner och åt frukost vilket gick ganska smärtsamt ändå, men att göra något annat var i stort sett omöjligt Bastian ville helt enkelt bara vara hos mamma HELA tiden. Till slut ville han gå omkring i gåstolen lite och vi var färdiga att sticka iväg.... Trodde jag men han hade gjort stort så vi fick byta och då spydde han ner mattan. Så vi blev ytterligare sena. När jag stängde dörren efter oss hörde jag PANG innifrån och en korg med en glasskål i trillade från en hylla. Glassplitter över hela golvet. Vilken morgon.  Vi kom iväg och hämtade Pia och Anton, helt otroligt vi fick plats med TVÅ emmaljunga vagnar i vår halvkombi, det är en bedrift. I några timmar gick vi och strosade på CS skönt att gå omkring för barnen tyckte om att sitta i sina vagnar och det  lugnt och inte mycket folk där. Det blev en kjol, ett linne, en body till lille och en present till Johan som tar examen imorgon. Häftigt att han har uppnått det han har velat och snart är han färdig polis! Coolt!

Imorgon ska vi till min systerdotter PadeVera på lite fredagsmys och på lördag till Lödde. Ett jäkla rännande på oss ;).. Men jag trivs bra med att träffa folk och mysa på helgen även om det ibland kan kännas lite motsträvigt att ge sig iväg.

Idag blir det lite bilder på folk som är viktiga för mig. Det finns ju förståss fler men jag orkar bara lägga in vissa. 



Per, Syster, Titan och Victor...



Mamma


De bästa vänner man kan önska sig


Pappan och jag


Älsklingen och Maxen


Mina Darlings på bröllopsdagen!



Lite blandat folk: Sandra, Verre, Lullan, Emma och pojkarna, Mea och Bastian och Diana
Sist men inte minst.... Dagens Bastian foto:


Natti Natti önskar vi!!

Nästan varje natt innan jag ska sova ligger jag och tänker. Ofta tänker jag på vad jag skulle skriva i min blogg men det är ju inte så att jag de gångerna har bloggen framför mig så då blir det liksom inte av. Jag har så mycket funderingar, åsikter och annat som jag vill skriva ner men på dagen är det nästan som bortblåst utav alla andra MÅSTEN.

Helt sjukt jag kollade på Oprah i morse där de uppmärksammade hur mycket pedofilin ökat nu med internet o s v. HELT SINNESRUBBAT! Dessa män (som majoriteten är) tycker att det är helt normalt att det bara är vi andra som inte hänger med och jämför sitt tillstånd med till exempel homosexualitet. Det är väl inte på något sätt jämförbart det ena är kärlek mellan två individer och det andra utnyttjande av barn. Jag bara undrar vad är fel i deras hjärnor. Tydligen finns det också manualer hur man ska gå till väga. Några flickor hade blivit drogade när de sov hos en väninna så de visste inte ens om det utan fick först reda på det när de hittade filmer med dem på. Fy för vad jobbigt det måste vara när alla litar på förövaren. Ush man blir jätte rädd att det ska hända ens egna barn något sådant.

Idag är det måndag och jag bestämde för att gå in och kolla om jag forfarande kunde gå in på denna bloggen. Tydligen kunde jag det. Det var 4 månader och några dagar sedan jag var inne sist, men tydligen fungerade det ändå.
Så nu tänkte jag lägga in lite bilder för att se om det går.





Det är helt galet vad tiden går fort.

Bastian ligger och nannar här bredvid mig och jag har tusen saker som jag skulle passa på att göra medan han sover men det blev detta i stället.